En stilla men tryckande luft slår emot oss när vi stiger av flygplanet i Denpasar, Indonesien. Framför oss väntar inte bara nattens mörker men även 5 veckors volontär-/praktikprojekt i Ubud, Bali.
Jag kallas till Challe och är tredje årets akutvårdstuderande på Arcada. Hade klart för mig i ett tidigt skede av studierna att jag ville göra någon av mina yrkespraktiker utomlands. Valet föll på barnvårdspraktiken. Sökte på eget initiativ fram ett svensk bolag som ordnar volontär/praktikplatser runt om i världen. Valet stod mellan Tanzania eller Indonesien, men eftersom jag redan besökt det förstnämnda beslöt jag mig för det senare alternativet. Till min stora glädje var en annan från min klass lika nyfiken som jag på vården i ett annat land, så med mig på mitt äventyr fick jag Karin.
Jag och min klasskamrat Karin vägleds in i något som verkar vara en mörk gränd. Plötsligt är allt väldigt annorlunda från den idylliska turistbilden av Bali, Indonesien. Vi kommer in på en liten gård med flera enkla små hus bredvid varandra och rakt framför oss tornar ett högre hus upp, det är var volontärerna bor. I vårt 10 kvadratmeters rum står det 3 högsängar tätt intill varandra, det lilla utrymme som återstår ger plats åt rummets samtliga invånares kläder och absoluta nödvändigheter. Vi är ett trettiotal volontärer som bor vägg i vägg med de lokala invånarna. Detta ger oss en helt ny bild av hur det är att leva i mycket nära gemenskap och med flera generationer. Det finns inga lås på dörrarna här, tilliten är stark, vilket känns märkligt för flera av oss västerlänningar. Men väldigt befriande efter ett tag.
Den första veckan vi är här har vi något som kallas introduktionsveckan. Vi lär oss om den Indonesiska kulturen då vi får tillfälle att vara med och förbereda den traditionella Balinesiska blomformationen. Det tog för oss över 1 timme att göra en formation medan kvinnorna här gör 20–50 blomformationer varje morgon! Blomoffringsceremonin sker dagligen. Därtill har vi haft språklektioner, försökt lära oss laga indonesisk mat, byggt upp en gemenskap med de övriga volontärerna och naturligtvis skaffat oss både skavsår, feber, diarré och solbränd hy under loppet på bara en vecka.
Idag träffade vi läkaren som är ansvarig för health education programmet. Vår främsta uppgift kommer att vara att undervisa mindre välställda barn i lågstadieåldern. På programmet är hur de skall sköta sin hygien, första hjälpen, de vanligaste sjukdomarna och diskutera något som håller på att bli än folksjukdom även här d.v.s. diabetes.
Det svåraste med vår uppgift kommer självklart att vara språkbarriären, då dessa knappt kan någon engelska. Vi lär verkligen få låta kreativiteten flöda gällande kommunikationen. Utöver detta är planerna för oss att besöka ortens sjukhus/klinik för att observera skillnader mellan det finska och indonesiska vårdsystemet.
Värmande hälsningar från ett mycket hett Ubud.
-Charlotta ”Challe” Holmström-