Den sjunde styrelsemedlemmen som presenterar sig är Annika Kvist-Östman, SF i Vasa.
Mitt namn är Annika Kvist-Östman. Jag bor i Maxmo skärgård i Österbotten. Maxmo var tidigare en egen kommun men är numera en del av Vörå kommun. Jag är gift och har två pojkar varav den äldre efter studier i Åbo flyttat till Uppsala i Sverige för doktorandstudier. Den yngre studerar på Novia i Vasa och bor bara tidvis hemma. Så numera är det mest min man och jag hemma, samt Oliver vår 16 år gamla katt.
Jag började min bana inom vården med hjälpskötarexamen 1983, sjukskötarexamen 1985 och hälsovårdarexamen 1988. Efter sjukskötarexamen jobbade jag en kort tid på Vasa centralsjukhus men flyttade sedan över till primärhälsovården. Där jobbade jag ca 20 år med rådgivningsmottagningar, egna sjukvårdsmottagningar, hemsjukvård osv.
Efter att ha studerat ledarskap fick jag 2007 tjänsten som äldreomsorgsledare (senare äldreomsorgschef) i Vörå kommun. Efter ännu en kommunsamgång blev arbetsbördan för stor att jobba ensam inom administrationen så för två år sedan, då möjligheten gavs, valde jag att bli boendeledare, vilket betyder att jag är administrativ ledare för kommunens sju effektiverade serviceboenden och en vårdavdelning. Till mina arbetsuppgifter hör också servicehandledning samt SAS-gruppen och dess ärenden. Att få jobba med administration inom äldreomsorgen är givande och intressant men också mycket krävande med stora utmaningar.
Det här är min första period som styrelsemedlem i huvudföreningens styrelse. Jag har blivit varmt och hjärtligt mottagen av de övriga styrelsemedlemmarna. Tidigare var jag medlem i fullmäktige. Är sedan 2011 aktiv i Sjuksköterskeföreningen i Vasa. Kom först med i styrelsen som styrelsemedlem och blev 2013 vald till ordförande. Medlem i Sjuksköterskeföreningen har jag varit sedan studietiden på 1980-talet.
Jag är alltså ny som styrelsemedlem i huvudföreningen och har mycket att lära mig men jag har varit aktiv i föreningar hela mitt vuxna liv. Först inom ungdomsföreningar på orter där jag bott och föreningen Folkhälsan. När jag började jobba på Oravais-Vörå -Maxmo hälsovårdscentral 1987 så gick jag genast med i den lokala Tehy föreningen. Där blev jag ganska snabbt ordförande. Fungerade också många år som huvudförtroendeman och arbetarskyddsfullmäktig. Har också suttit med i Tehys fullmäktige flera perioder. Det var mycket intressant och lärorikt.
Som aktiv inom fackorganisationen märkte jag snabbt att skall jag kunna påverka de beslut som fattas i kommunen och som påverkar personalen så måste jag själv bli aktiv inom politiken. Vill jag ha förändring så måste jag ”sätta näsan i blöt”. Sagt och gjort – jag ställde upp i kommunalval i dåvarande Maxmo kommun och blev invald. Politiken blev sedan en stor del av mitt liv. Jag fungerade bl.a. som socialnämndens ordförande, viceordförande i fullmäktige och som fullmäktigeordförande. Den positionen gav mig också många interkommunala uppdrag.
Jag har också varit aktiv inom SFP bl.a. som partistyrelsemedlem och inom Folktinget som folktings ledamot och som medlem av Folktingets social- och hälsovårdspolitiska utskott.
Genom dessa organisationer har jag fått ett brett kontaktnät inom Svensk- Finland och fått möjlighet att träffa många intressanta människor. Det får jag nu också göra som aktiv inom sjuksköterskeföreningen vilket jag värderar högt.
Min tjänst som äldreomsorgsledare gjorde att jag inte mera var valbar till en del av de kommunala uppdragen så jag var då tvungen att börja trappa ner. Jag saknade länge kommunpolitiken men allt har sin tid och numera tycker jag det är skönt att stå bredvid och titta på.
Tjänsten som äldreomsorgsledare med ansvar för all personal inom äldreomsorgen gjorde att jag också slutade med mina uppdrag inom Tehy. Då kom min aktivitet i Sjuksköterskeföreningen lämpligt, så att jag inte skulle ”bli sysslolös”. Jag behöver en förening att vara aktiv i.
Det är ett ärofyllt uppdrag att få vara ordförande för Sjuksköterskeföreningen i Vasa och likaså att nu få vara styrelsemedlem i huvudföreningen. Jag ser med glädje fram emot att fortsätta det uppdraget och att få vara med och lotsa den anrika föreningen in i framtiden. Vi får inte glömma historien men föreningen måste också utvecklas för att motsvara medlemmarnas förväntningar i framtiden.
Annika