Lycklig av tvål!

Del 6, Bali: Vår sista vecka på skolan försökte vi lära barnen vikten av att sortera skräp. Praktiskt lagda som både Karin och jag är kunde vi inte låta bli att passa på att ta tillfälle i akt och tillsammans med barnen plocka upp den otaliga mängd plast som skolgården är omgiven av.

Jag njöt definitivt mer än barnen men till deras glädje fick de tvätta sina händer med tvål efteråt. Det kanske låter som en underlig sak, vem blir nu lycklig av tvål? Låt mig berätta varför tvål är så glädjande i det här landet. Det är inte utan orsak de kallar vänster hand för ”the dirty one”. De använder vänster hand efter att de uträttat sina bestyr på toaletten… De har inte tvål eller någon form av papper att använda efteråt utan endast vatten att skölja av sin hand med. Vi hade hört rykten om detta, men kunde inte tro på det förrän vi frågade vår lokala koordinator på skolan. I den stunden hade jag velat bada i desinficeringsmedel.

 

Glädjen när vi hämtade nya skräpkorgar

Vi fortsatte veckan i sann akutvårdsstuderaranda. Vi lärde nämligen ut om när, hur och varför det är viktigt att använda sig av vänster sidoläget och om hur man ringer ett samtal till nödcentralen.

Vi kunde inte heller motstå att ha om hjärt- lungräddning och vikten av att påbörja den omedelbart. Vår övningsdocka framkallade ett bubblande skratt hos barnen då de insåg att det var en ”lekdocka” som en av våra vänliga lokala koordinatorer hade tagit med hemifrån (men man tar vad man har). Detta satte absolut inte stopp för deras entusiasm över att få öva och lära sig nya saker. Deras studiemotivation var minsann inspirerande (önskar jag hade likadan).

Det är med blandade känslor vi avslutar vår sista vecka på skolan Bakbakan. Plötsligt känns det som om veckorna har flugit iväg och det är med en liten klump av sorg vi lämnar barnen, kulturen och landet bakom oss. Samtidigt som tanken på att komma hem till Finland med allt vad det innebär: gott kaffe, en utomordentlig sopsortering och torra badrumsgolv, ger oss ett leende som når oss till öronen.

Jag har definitivt inte lärt mig lika mycket ny klinisk kunskap som mina klasskamrater som gjort sin praktik i Finland. Däremot skulle jag göra det här på nytt när som helst. Inblicken i den indonesiska vården och deras kunskap samt kulturen har varit oerhört givande. Det har varit ett obeskrivligt äventyr som nu nått sitt slut.

Glädjen i att få återvända hem.

Tack till min skola Arcada som lät mig utföra min praktik utomlands. Ett stort tack till min suveräna klasskamrat Karin som stått ut med mig i alla dessa veckor (det kan inte alltid ha varit så lätt). Slutligen ett enormt tack till dig som orkat läsa dessa blogginlägg.

Charlotta ”Challe” Holmström