Det börjar vara ett år sen sist. Då skrev jag om distansarbete och förundran över kommentarer på sociala medier gällande sjukskötares löner och vårdarbetets dragningskraft. Fortfarande kan jag inte träffa mina härliga studenter i klassrummet så mycket som jag skulle önska, men vi har nog klarat oss väldigt fint trots allt. Inte minst för att de är duktiga, motiverade och engagerade. De blir verkligen fina kollegor för oss alla!
Så jag tänkte berätta vad som har hänt under året som gått och vilken diskussion jag förundrar mig över just nu. Vår undervisning av vårdstudenter går just nu mest online med undantag för nödvändiga övningar. Jag trivs egentligen med att jobba hemma, men eftersom jag har jobbat med människor över halva mitt liv, så saknar jag dem nog. Frustrationen och missnöjet bubblar nog på under ytan i hela samhället, vi börjar få nog av att kämpa. Jag brukar inte följa med diskussioner som går på allmänna kanaler på sociala medier systematiskt, för vissa har en tendens att urarta och jag blir provocerad. Men ibland snubblar jag över dem i flödet och nu har jag också börjat svara och kommentera på vissa inlägg, eftersom jag upplever att jag är tvungen att hämta fram lite andra synpunkter, i synnerhet då när det gäller de saker inom vården som jag kanske har någon aning om.
Jag har haft förmånen att få hoppa in som vaccinerare då och då och jag måste nog säga att det är ett otroligt stort jobb som personalen gör i kulisserna även inom den sektorn av vården. Det krävs kunskap och kännedom samt förmåga till handledning och rådgivning för att inte tala om dokumentering, trots att många bara ser det som ”ett litet stick”.
Systemen med tidsbokningen är många gånger inte lätta att manövrera då enheterna får leva från hand till mun dagligen då det inte alltid är klart vilket vaccin som kommer att levereras och hur mycket. Att räcka till för det dagliga ”egna” jobbet och det extra som vaccinering, tidsbokning, spårning och annat tillför i kommunerna tänjer på resurserna.
Ni kan kanske gissa att min frustration nu riktar sig till diskussionerna kring vaccinering och hela rumban kring den. Eftersom dessa nya system inte alltid fungerar helt smärtfritt och det finns många saker som ibland är svåra att snabbt få att fungera på ett enkelt långsiktigt sätt, så leder det till frustration även hos klienterna som ibland drabbas av dessa motgångar. De här ärendena diskuteras på olika sociala mediers diskussionsgrupper. Vilket ju inte är fel, det ska gå att diskutera fel och brister. Det är klart att det känns orättvist och frustrerande då olika system inte fungerar helt fullständigt. Jag tror att alla vårdare är de första att skriva under det.
Varför blir jag då så provocerad? Jo, för det är vårdare som får skäll och gnäll och antydningar om att de prioriterar eller privilegierar en person framom en annan då diskussionen börjar spåra ut. Vårdare, som förutom sina kliniska kunskaper har byggt upp sitt kunnande inom etik och bemötande så att de redan som nyutexaminerade är på en hög nivå. De utvecklar sitt kunnande ytterligare genom arbetserfarenhet. Det känns väldigt kränkande att just detta ifrågasätts, när det egentligen handlar om teknik som inte fungerar, om direktiv som måste följas för att alla ska bli lika behandlade och bristfälliga resurser i ett undantagstillstånd där vi alla får leva i ständiga förändringar. Hur skulle den enskilda vårdaren kunna eller ens hinna sålla klienter på basen av vem de är, då det finns så många fastställda förfaringssätt och kriterier och begränsade resurser?
Det känns viktigt att påminna dem som är så frustrerande att de kanske utan att tänka efter ger dålig feedback mot fel mål, om vilken hög etisk nivå vården i vårt land har.
Jag hoppas att befolkningens frustration ändå inte slår ner på branschens dragningskraft både för dem som redan jobbar och dem som funderar på att jobba inom vården.
Jag är väldigt stolt över vårdarna i Finland! Ni kunniga både kliniskt och etiskt har en förmåga till självständigt, högklassigt arbete. Ni är flexibla och mångsidiga med hjärtat, händerna och hjärnan i vården! Jag hoppas att även ni som dagligen gör vårdarbete med klienter och patienter kommer ihåg att vara stolta över er själva och det arbete som ert team utför, trots att dessa provocerande kommentarer kommer i flödet på olika medier. Solig fortsättning på våren!
Petra Ekman, hälsovårdare, lektor i hälsovård, Arcada (31.3.2021)