Året som var fullt med planer och program. Jag hade planerat in mycket jobb i Sverige för att finansiera våra planer och projekt.
Vi skulle få en utbyteselev, Laura, från Spanien till oss i mars. Laura såg fram emot att komma till Finland, hon ville lära sig skida och se norrsken. Vi möblerade om här hemma så hon skulle få ett eget rum och köpte en ny säng. Dottern skulle åka till Frankrike i maj på utbyte, våren var full med aktiviteter det var danstävlingar – som hennes dansgäng vann och de gick vidare till en större tävling. De var övningar för Stafettkarnevalen och Skolmusik. Vi övade båda för Gymnastikfesten i Närpes. Hon ville ha fest då hon skulle fylla 15 i april.
Äldsta sonen avancerade vidare i innebandy, division 2, bara några matcher kvar. Vi planerade hur hans 18 årsdag skulle firas, att vi skulle baka tårta som han skulle bjuda laget på. Planerade att vi skulle gå ut och äta middag på skärtorsdag då han fyller 18. Han planerade att gå på krogen efteråt.
Mellanbarnet har fotbollen som passion de blev FM silvermedaljörer 2019. Kvalspelen var i full gång, tuffa matcher och resor för dem.
Vi planerade att åka till Mallorca och hälsa på kusin Malin under våren. Jag skulle på Sjuksköterskeföreningens Studiedag till Tammerfors. Jag hade inplanerat förutom mycket jobb i Sverige ett förlängt veckoslut på Spanska solkusten med en väninna.
Barnen hade sökt sommarjobb.
Mycket på gång i familjen och det kändes bra, vi skulle renovera badrummet.
Men de blev annorlunda… Sambon strejkade några veckor. Laura kom inte från Spanien. Danstävlingar, fotboll, innebandy inhiberades. Träna på egen hand. Distansstudier för gymnasiet och högstadiet, för 3 tonåringar. Jobbmöjligheterna i Sverige minskade, sämre ekonomi. Permitteringar bland företag- chanser till sommarjobb är minimala.
De blev inga resor, de blev ingen restaurangmiddag på 18 årsdagen, ingen tårta till laget. Ingen 15 års fest. Studiedagen inhiberades, gymnastikfesten i Närpes framskjuten till år 2021. Oklart om dottern blir konfirmerad i sommar.
Det blev mycket annorlunda!
Istället blev det stress, oro och rädsla. Rädsla och oro över sjukdom och hur den kommer att drabba oss. Ibland orkar jag inte med andras oro och ångest, fullt upp med mig själv. Funderingar om det finns det skyddsutrustning så det räcker? Finns det adekvat utrustning? Vad tar jag hem till familjen? Blir jag förflyttad och vart? Så mycket ovisshet och så få svar.
De blev att planera och organisera, luncher skall fixas. Ta hand om mamma, handla och fixa åt henne.
Men allt ont har något gott med sig!
Det har blivit fina diskussioner med barnen (egna och andras), funderingar kring liv, död, etik och ekonomi. Fina stunder ute i naturen. Stunder då jag tillåtit mig att bara vara, stunder av eftertanke.
Ser framemot dagen då jag kan säga – de är över, vi fixade det ❤️
-Carola-